Små nanopartiklar kan ge stora medicinska framsteg

– Vi utvecklar en metod som gör det möjligt att sortera kroppens minsta nanopartiklar och undersöka vilka biologiska signaler de bär på. Det kan på sikt ge nya möjligheter inom både diagnostik och behandling, säger André Görgens, forskare vid Karolinska Institutet som leder projektet.

Projektet Next-Generation Nanoparticle Sorting Platform bygger vidare på avancerad flödescytometri, en metod som har revolutionerat immunologin genom att göra det möjligt att analysera enskilda immunceller.
Nu vill forskarna göra samma sak med nanopartiklar.
– Vi vet att celler skickar små biologiska partiklar mellan varandra. Dessa innehåller proteiner, genetisk information och andra molekyler. Problemet är att de är extremt små och svåra att studera, säger André Görgens.
Under hans doktorandtid vid universitetet i Essen väcktes intresset för stamcellsbiologi och regenerativ medicin, men också för själva mättekniken bakom forskningen.
– Jag upptäckte att jag gillade att förbättra metoder. Att göra instrument mer känsliga, mer reproducerbara och bättre på att faktiskt fånga det som händer biologiskt.

Sortering
Efter flytten till Karolinska Institutet 2016 har André Görgens forskning varit inriktad på EV:s, extracellulära vesiklar, små nanopartiklar som tros spela en viktig roll i cellers kommunikation vid sjukdom och läkning. Forskningsfältet har vuxit snabbt, men tekniken har haft svårt att hänga med.
– Vi kan se att olika nanopartiklar finns där, men vi vet fortfarande väldigt lite om vad de faktiskt gör. För att förstå deras funktion måste vi kunna separera och analysera dem var för sig.
Den nya plattformen ska därför inte bara mäta nanopartiklar, utan också sortera dem utifrån deras egenskaper. Därefter kan forskarna undersöka vilka partiklar som exempelvis påverkar immunförsvaret, driver inflammation eller har potential att användas i framtida behandlingar.
En viktig del av projektet handlar om att minska förluster i själva analysprocessen. Extracellulära vesiklar är så små och känsliga att de lätt fastnar på plastytor eller förändras under provhanteringen.
På sikt hoppas André Görgens att tekniken ska bidra till både bättre diagnostik och mer träffsäkra terapier.
– Om vi förstår vilka nanopartiklar som driver sjukdom och vilka som har skyddande funktioner kan vi också börja använda dem medicinskt. Det är här vi ser den verkligt stora potentialen.