Nanoteknik som kan förändra framtidens vård

Nanokonstruerade ytor som dödar bakterier, lysande nanopartiklar som visar vägen genom kroppen och en spin-off på väg mot kommersialisering. Det är några av resultaten från det SSF-stödda projekt som letts av Georgios Sotiriou, professor vid Stockholms universitet.

När Georgios Sotiriou för snart sju år sedan beviljades ett strategiskt forskningsanslag från Stiftelsen för strategisk forskning handlade projektet om att utveckla antimikrobiella beläggningar för medicintekniska produkter. Målet var att skapa ytor som kan förhindra bakterier från att få fäste på exempelvis implantat och katetrar för att på så vis minska risken för vårdrelaterade infektioner. Sedan dess har det hänt en hel del.
– Det har varit ett transformativt projekt både för min karriär och för hela forskargruppen.
Exempel på det är att Georgios Sotiriou under projektets gång har gått från att vara biträdande professor vid Karolinska Institutet till professor vid Stockholms universitet och SciLifeLab. Samtidigt har forskningen utvecklats i flera riktningar, från antimikrobiella ytor till avancerad bioavbildning och läkemedelsbärande nanopartiklar.
Forskargruppen har bland annat undersökt hur nanokonstruerade beläggningar fungerar på olika typer av medicintekniska material som exempelvis flexibla katetrar och sårförband. Genom att utnyttja nanoteknik har de skapat ytor som antingen dödar bakterier direkt eller förhindrar att mikroorganismer fäster.

Lysande partiklar
En central del av projektet har varit att utveckla nanopartiklar som kan spåras i biologisk vävnad. Forskaren Olof Eskilsson arbetar med luminescerande nanopartiklar som gör det möjligt att studera hur nanomaterial transporteras och fördelas i kroppen.
Kunskapen är viktig för utvecklingen av framtida läkemedelssystem där partiklar kan styras till specifika organ och vävnader, även i delar av kroppen som i dag är svåra att nå med läkemedel.
– För att kunna utveckla säkra och effektiva nanomaterial måste vi förstå hur partiklarna beter sig i kroppen. På sikt hoppas vi kunna styra dem till svåråtkomliga organ som hjärnan.

Flera spår
Ett annat spår i projektet har handlat om att föra tekniken närmare vården. Postdoktorn Reshma Ramachandran arbetar bland annat med nanoteknik för avancerade sårförband, ett område som bedöms ha goda möjligheter att nå klinisk användning.
– Jag vill bidra till att forskningen inte stannar vid grundläggande upptäckter utan kan få verklig betydelse för patienter.
Forskargruppen har också startat en spin-off kring delar av teknologin för antimikrobiella beläggningar. Målet är att föra forskningen närmare marknaden och på sikt utveckla produkter som kan användas inom vården.
– Vi är inget företag, men vi försöker ta resultaten så långt vi kan med de verktyg och innovationsstöd som finns, säger Georgios Sotiriou.
Att projektet har bedrivits i Solna, nära sjukvården och kliniska samarbetspartner, har varit en fördel.
– Kontakten med läkare och sjukhus har gjort det lättare att identifiera verkliga behov och diskutera framtida kliniska tester.

Ny forskargeneration
Trots alla tekniska framsteg lyfter Georgios Sotiriou fram människorna bakom forskningen som projektets viktigaste resultat. Under de gångna åren har flera doktorander, postdoktorer och yngre forskare utbildats inom avancerad nanoteknik, bioavbildning och translationell medicin.
– Universitetens viktigaste uppgift är att utbilda människor. Alla våra forskare går nu vidare ut i samhället och bidrar med sin kunskap.
Projektet avslutades förra året men arbetet går vidare i nya former. Forskargruppen fortsätter att vidareutveckla både antimikrobiella material och nanopartiklar för diagnostik och läkemedelsleverans.
– Det som driver oss är tanken på att forskningen en dag faktiskt kan komma patienter till nytta. För akademiska projekt är vägen dit ofta lång, men den möjligheten ger vårt arbete en stark mening, avslutar Georgios Sotiriou.