Etikettarkiv: Konkurrenskraft

Digitalt och disputerat i dagens gruvbransch

Jenny Greberg, programdirektör för SIP STRIM.
Jenny Greberg, programdirektör för SIP STRIM.
Svensk gruvnäring är världsledande inom teknik och hållbarhet och behövs för att klara klimatkrisen. Just nu utlyses 20 nya miljoner för innovationer inom en näring som ropar efter duktigt folk.

– Det behövs metallurger, gruv- och miljöingenjörer, men också data- och IT-ingenjörer. Och dem slåss vi om med många andra branscher, säger Jenny Greberg, programdirektör för SIP STRIM, det strategiska innovationsprogrammet för gruv- och metallutvinnande industri.
Jenny Greberg är även ansvarig för forskning och innovation på Svemin, gruv- och mineralnäringens branschorganisation. Hon tror att många har en föråldrad bild av gruvbranschen som smutsig, miljöförstörande och omodern.

Många doktorer
– Kunskapen om branschen är väldigt liten. Faktum är att Sverige är världsledande på att införa ny teknik, vi har redan 5G i vissa gruvor, vi har en hög grad av automation, några av de mest produktiva gruvorna i världen, jobbar extremt mycket med miljöfrågor och för att minska branschens CO2-utsläpp, och har ett stort antal disputerade i våra gruvbolag, säger Jenny Greberg.
Hon påminner om att gruvor är nödvändiga för att tillgodose samhällets behov av metaller och mineral.
– Det handlar om att bygga exempelvis infrastruktur och bilar, men också om att klara den gröna omställningen där metall­er och mineral behövs för de nödvändiga tekniklösningarna, säger Jenny Greberg.
– I Sverige försöker vi utvinna metall­er och mineral på ett så hållbart sätt som möjligt. Och det är vi riktigt duktiga på, i ett globalt perspektiv.
SIP STRIM har funnits sedan 2013, ett nytt exempel på en stolt tradition av samverkan i gruvnäringen mellan industri, akademi och institut.

Mansdominerad näring
– Hela vår industritradition bygger på samverkan. Och regeringen har de senaste 15 åren aktivt försökt att stötta samverkan, eftersom det leder till konkurrenskraft på lång sikt, säger Jenny Greberg.
I maj öppnade SIP STRIM:s sjätte utlysning av innovationsmedel på totalt cirka 20 miljoner kronor. Projekten ska gynna programmets prioriterade mål, framför allt hållbarhet i alla tre aspekterna: ekonomisk, social och miljö­mässig.
Gruvnäringen är en mansdominerad bransch, ändå var 69 procent av projektledarna i SIP STRIM:s förra utlysning kvinnor.
– Det är fantastiskt roligt! I hela projektportföljen är motsvarande siffra 38 procent, och vi strävar efter att nå 60-40 i allt vi gör, säger Jenny Greberg.

SIP STRIM
SIP STRIM (Strategiska innovationsprogrammet för svensk gruv- och metallutvinnande industri) är en del av Vinnovas, Energimyndighetens och Formas satsning på strategiska innovationsområden.
Målet för SIP STRIM är att stärka konkurrenskraften för svensk gruv- och metallutvinnande industri, genom att främja forskning, innovation och utbildning där hållbara lösningar för utvinning av metaller och mineral utvecklas.
SIP STRIM startade 2013 och har hittills finansierat drygt 100 projekt.

Kontaktperson: Jenny Greberg
E-post: jenny.greberg@sipstrim.se
www.sipstrim.se

Mobilitet mellan verksamheter blir hävstång för kunskapsspridning

Joakim Amorim, programchef hos SSF.
Joakim Amorim, programchef hos SSF.
Rörlighet mellan akademi och näringsliv är en hävstång för att sprida kunskap och nyttiggöra forskning. Strategisk mobilitet ger forskare möjlighet att ”gästarbeta” i en annan sektor och därmed bidra till utveckling och förståelse för sektorernas olika villkor.

SSF utlyser för tolfte året i rad bidrag för sitt innovativa program Strategisk Mobilitet. Det förenklar för forskare från industrin eller akademin att under en period arbeta hos den andra parten.
Stiftelsen avsätter årligen 15 miljoner kronor till programmet vilket brukar räcka till cirka 15 bidrag. Bidraget finansierar mellan fyra och tolv månaders forskning, som även kan förläggas på deltid, med motsvarande förlängning av projektet.
– Programmet har under de gångna åren gett såväl stora som små företag möjlighet att med hjälp av en gästforskare på plats vässa sina produkter eller tjänster ytterligare i syfte att öka sin konkurrenskraft. Det fungerar också åt andra hållet, så att en industriforskare spenderar tid på ett lärosäte som därmed kan höja relevansen i sin akademiska forskning, säger Joakim Amorim, programchef hos SSF.

Står för lönekostnad
Programmet förenklar för forskare från industrin eller akademin att arbeta hos den andra parten genom att SSF finansierar lönekostnaden för den som byter. Nytt för i år är att även forskare från offentlig sektor utanför akademin kan söka. Myndigheter, landsting, sjukhus och kommuner kan räknas som ”näringslivspart” i de fall den sökande kan motivera hur det stärker Sveriges framtida konkurrenskraft.
För att vara behörig sökande ska gästforskare under vistelsen bedriva strategisk forskning inom något av stiftelsens ansvarsområden som är naturvetenskap, teknik och medicin.

Hantering av kompetensutveckling måste följa med sin tid

Madelene Sandström, vd för KK-stiftelsen. Foto: Johan Olsson
Madelene Sandström, vd för KK-stiftelsen. Foto: Johan Olsson
– Även hanteringen av kompetensutveckling måste följa med sin tid. Det säger Madelene Sandström, vd för KK-stiftelsen, som påtalar vikten av att utveckla konkurrenskraftiga forskningsmiljöer som korresponderar med näringslivets behov av vidareutbildning.

KK-stiftelsen är högskolornas forskningsfinansiär med uppdrag att stärka Sveriges konkurrenskraft och stödja utveckling av profilerade lärosäten. Stiftelsen verkar för att lärosätena ska bygga internationellt konkurrenskraftiga forskningsmiljöer, arbeta långsiktigt kring strategisk profilering och öka samarbetet mellan akademi och näringsliv. Förutom att varje projekt ska ha vetenskaplig höjd ställs krav på att näringslivet medverkar med relevanta insatser. Stiftelsen styr inte forskningens inriktning, det avgörs av forskarna och lärosätena i samverkan med näringslivet.
– För vår del handlar det om att stötta läro­sätenas uppbyggnad av kompletta miljöer som har en stark forskningskärna, säger Madelene Sandström.
Hon understryker att kopplingen mellan en stark utbildning och en stark forskning även måste omfatta kompetensutveckling för yrkesverksamma.
– Vi har kunnat konstatera att lärosätena behöver ett mer utvecklat stöd för att åstadkomma en bättre koppling med den högre utbildningen som riktar sig till yrkesverksamma akademiker.
Viktigt är också att fortbildning på hög nivå går att integrera med ett avancerat yrkesliv. Ingen ska behöva ta tjänstledigt, resa iväg och sitta i en bänk för att höra på en föreläsning.

Måste integreras
Då och då träffar Madelene Sandström på företagsledare som tror att de sköter all kompetensutveckling internt inom företaget.
– De hänger inte med. Idag har i genomsnitt cirka en fjärdedel av företagens personal mer än tre års utbildning vid universitet eller högskola. Medarbetarna har kanske börjat jobba där i 25-årsåldern och ska vara yrkesverksamma i 40 år till. Vi är på gång mot 2020 och då måste man tänka att interaktion mellan samhälle, universitet och högskolor är något naturligt och återkommande. Det är en förutsättning för den svenska konkurrenskraften. Gamla sanningar har ingen legitimitet.
För framtiden hoppas KK-stiftelsen på att kompetensutveckling för yrkesverksamma akademiker ska vara en naturlig del av uppdraget till universitet och högskola.
– Vi behöver kompletta, integrerade miljöer där det finns förutsättningar att på ett enkelt sätt förkovra sig ”fast” man är i arbete och kanske har passerat 50-årsstrecket. Idag finns det så många högutbildade i samhället att kompetensutveckling på högre nivå borde vara en självklar del av yrkeslivet, oavsett var i Sverige man befinner sig, fastslår Madelene Sandström.

Samverkan centralt för life science

Anna Sandström, Science Relations Director vid Global Corporate Affairs hos AstraZeneca. Foto: Mikael Kristenson
Anna Sandström, Science Relations Director vid Global Corporate Affairs hos AstraZeneca. Foto: Mikael Kristenson
Trots en forskarkår i absolut världsklass och ett flertal högprofilerade forskningssatsningar är det en utmaning för svensk life science att konkurrera med större forskningsnationer. Lösningen är att ha det bästa samarbetsklimatet.

Redan idag står life science-sektorn på en stadig plattform, men åtgärder behövs för att säkra Sveriges framtida konkurrenskraft.
– Vi är ett litet land, så vi behöver vara smarta, snabba och ha det bästa tänkbara samarbetsklimatet. Det finns goda förutsättningar, men för den enskilde forskaren kan det ses som hög risk att samarbeta. Det är komplext, tar tid att bygga förtroende och också att hitta fungerande samarbetsformer. Därför behöver incitamenten för forskare att samverka stärkas med ökade anslag till projekt och konsortier med akademi och företag. Samverkansaspekten behöver även vara en komponent i hur forskning utvärderas och anslag fördelas, konstaterar Anna Sandström, Science Relations Director vid Global Corporate Affairs hos AstraZeneca.

Nationell kraftsamling
Sandström menar att det ibland krävs en nationell kraftsamling istället för konkurrens och fragmentering. Att forskningen står i begrepp att skapa ett paradigmskifte för patienter, men att ingen aktör kan driva fram implementeringen på egen hand.
– Näringsliv, akademi och hälso- och sjukvård behöver samarbeta för att utforma nya behandlingar. Det är inget val utan en nödvändighet. Det handlar om att ha rätt kapacitet och premisser för att fånga upp den banbrytande forskningen. Att se möjligheterna och samarbeta, för ömsesidig nytta och med ömsesidig respekt för varandras roller och drivkrafter.

Brett kompetensbehov
Life science engagerar professioner från vitt skilda discipliner, och Sandström framhäver att det inom branschen finns ett behov av kompetens inom allt från tidig förståelse för biologiska mekanismer till utveckling och formulering av framtidens läkemedel, produktion och de kliniska studier som krävs.
– Om vi vill behålla vår framstående position måste vi både kunna rekrytera och samarbeta oss till kompetens. AstraZeneca investerade cirka 50 miljarder på forskning och utveckling 2016, vilket är unikt i förhållande till vår storlek, och inom dessa ramar samarbetar vi allt mer med framstående forskare på global nivå. Det är ett måste för att fånga upp de vetenskapliga framstegen, avslutar hon.