Det finns inga generella patienter

– Antalet strokefall minskar men det finns utrymme för förbättring. Vi kan behandla fler och vi kan behandla mer rätt, säger Agneta Siegbahn som leder ett forskningsprojekt med fokus på mer individanpassad behandling och säkrare riskbedömning vid hjärtinfarkt och förmaksflimmer.

ABC risk score-projektet går ut på att med hjälp av biomarkörer ta fram kliniskt användbara redskap för att göra riskbedömningar av patienter med hjärt- och kärlsjukdom. De riskmodeller (risk scores) som används idag är nämligen enbart baserade på kliniska faktorer som till exempel ålder, högt blodtryck, diabetes och hjärtsvikt. För att öka träffsäkerheten har Agneta Siegbahn, professor i klinisk koagulationsvetenskap vid Uppsala universitet, och medarbetare i ABC-projektet arbetat med att ta fram nya, biomarkörbaserade riskmodeller.
Jonas Oldgren, hjärtläkare och professor i koagulationsforskning förklarar att de verktyg som används idag är väldigt generella.
–Men som läkare behandlar du inte en statistiskt generell patient utan en individ. Därför vill vi förfina verktygen för att med mycket bättre precision kunna säga hur stor risk varje enskild patient har för att drabbas av stroke eller av blödning vid blodproppsförebyggande behandling.

Klinisk studie
Under projektets fyra första år har forskargruppen publicerat fyra biomarkörbaserade riskmodeller. Just nu pågår en klinisk studie där patienter med förmaksflimmer randomiseras till behandling utifrån antingen konventionella eller biomarkörbaserade verktyg.
Agneta Siegbahn betonar att syftet med studien är att visa värdet av de biomarkörbaserade riskmodellerna för skräddarsydd behandling baserad på balansen mellan risk för stroke och död utan att orsaka blödningar.
Studien startade förra året och fram till 2022 ska 6500 patienter från 40 sjukhus i Sverige inkluderas. Om studien faller väl ut kommer resultatet att snabbt kunna implementeras i klinisk rutin och komma patienter till nytta.
– Att få en stroke är förödande för både individ och samhälle. Om vi kan ge varje enskild patient bästa möjliga behandling med lägsta möjliga risk kommer det att, förutom minskat lidande och död, även ge positiva hälsoekonomiska effekter, fastslår Agneta Siegbahn och Jonas Oldgren.