Kungl. Vetenskapsakademien

Forskning är inget OS

Publicerad 15 juni 2026
Text: Anette Bodinger Larsson Foto: Patrik Lundin / KVA
Ellen Moons, professor i fysik vid Karlstads universitet och ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien. Foto: Patrik Lundin / KVA
Ellen Moons, professor i fysik vid Karlstads universitet och ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien. Foto: Patrik Lundin / KVA

– Vetenskap ska inte ses som en tävling mellan länder. Forskning är inget OS. När kunskap utvecklas gynnas hela mänskligheten. Det säger Ellen Moons, professor i fysik vid Karlstads universitet, som sedan årsskiftet är ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien.

När Ellen Moons tillträdde som ständig sekreterare vid årsskiftet tog hon över ansvaret för Kungl. Vetenskapsakademiens verksamhet, kansli och externa kontakter.
– Jag hade ingen fullständig bild av vad som väntade, men jobbet har visat sig vara mer varierande och ännu roligare än jag föreställde mig.
Vägen till posten är lång och internationell. Ellen Moons växte upp i Belgien, studerade fysik i Gent och doktorerade vid Weizmanninstitutet i Israel. Därefter följde flera postdoktorala tjänster i Europa innan flytten till Sverige och Karlstads universitet vid millennieskiftet. Där utvecklades en akademisk karriär, från forskarassistent till professor i fysik.
– Det har varit många steg, men alla har på något sätt varit pusselbitar längs vägen hit.

Pionjär
Parallellt med forskningen har Ellen Moons haft en rad uppdrag inom det svenska forskningssystemet och inom Vetenskapsakademien. Sedan invalet 2017 har hon varit engagerad i flera centrala kommittéer, inklusive Nobelkommittén för fysik. Erfarenheterna därifrån har gett henne en bred bild av forskningens villkor och betydelse.
Trots att hon är den första kvinnan på posten väljer hon att tona ned den aspekten.
– Jag är van att vara en av få kvinnor inom fysiken. Det är inget nytt för mig.

”Om man börjar inskränka den fria forskningen påverkas generationer av framtida forskare.”

Oberoende akademi
I rollen som ständig sekreterare lyfter hon Akademiens oberoende ställning som en av dess största styrkor.
– Vi är inte ett universitet och inte en myndighet. Vetenskapsakademien är en samlande kraft med en stark och oberoende röst.
Det är just denna oberoende position som gör att Akademien kan spela en viktig roll i att försvara forskningens villkor, menar hon. Särskilt i en tid då den akademiska friheten ifrågasätts på flera håll i världen.
– Om man börjar inskränka den fria forskningen påverkas generationer av framtida forskare.
När frågan om Sveriges position som forskningsnation kommer upp blir hennes resonemang mer personligt. Hon vänder sig mot idén om att forskning ska ses som en tävling mellan länder.
– Det är inte ett OS. Det handlar inte om att vinna över andra länder. Om forskningen går framåt så gynnar det oss alla.
En annan central fråga för Ellen Moons är hur Sverige ska fortsätta attrahera internationella forskare. Hon är själv ett exempel på hur internationell rörlighet kan stärka forskningen.
– Forskning är i grunden internationell. Att vi har en blandning av människor från olika länder är en styrka.
Hon understryker vikten av att kunna behålla talangerna när de väl kommit hit.
– De flesta vill stanna. Då måste vi skapa förutsättningar för det.

Vikten av mod
Efter 26 år i Karlstad bär hon med sig ett självklart perspektiv från ett mindre universitet. Något som påverkar hur hon ser på dagens stora forskningssatsningar.
– Det finns en risk att mindre lärosäten hamnar utanför när satsningarna blir väldigt stora.
Ellen Moons återkommer flera gånger till vikten av mod, Sapere Aude – våga vara vis, som även är en central formulering i Karlstads universitets vision.
– Att utforska det okända är självklart. Men att utmana det etablerade är minst lika viktigt.
En del av hennes uppdrag som ständig sekreterare handlar om att personligen informera nya pristagare och nyinvalda ledamöter, något hon lyfter fram som en av de bästa delarna med jobbet.
– Den förste jag ringde var klimatforskaren Veerabhadran Ramanathan i San Diego, som fick Crafoordpriset. Han blev enormt glad och samtalet var fantastiskt! Det är verkligen roligt att få förmedla sådana besked och ta del av den glädje de väcker.