Virtuella skogar ska rusta skogsbruket för framtiden

Hur ska Sveriges skogar klara varmare klimat, nya skadeinsekter och ökade krav på biologisk mångfald? Det är frågor som forskare vid Lunds universitet ska hjälpa skogssektorn att hantera genom det SSF-stödda projektet Skogliga framtidslabbet: virtuella skogar för resiliens.

Projektet utgår från en avancerad ekosystemmodell, LPJ-GUESS, som simulerar hur skogar påverkas av klimatförändringar över tid. Modellen tar hänsyn till bland annat kolinlagring, konkurrens mellan trädslag, stormskador, barkborreangrepp och skogsbränder.
– Vi vill skapa ett verktyg där man kan lägga in sin egen skog, testa framtidsscenarier och se hur olika sätt att bruka skogen påverkar dess framtida utveckling, säger Stefan Olin, forskare och projektledare.
Till skillnad från många av dagens planeringsverktyg bygger modellen inte främst på historiska data. I stället försöker forskarna simulera hur skogen faktiskt kan utvecklas under helt nya klimatförhållanden.

I startgroparna
Projektet startade i april och befinner sig i uppstartsfas. Just nu kartläggs vilka behov som finns inom skogssektorn.
– För att verktyget ska bli användbart i praktiken behöver det utvecklas i nära dialog med framtida användare och utgå från hur skogssektorn faktiskt arbetar. Annars riskerar vi att bygga funktioner som ingen har nytta av, säger Sixten Hager, projektassistent.
En central del av arbetet, fortsätter han, blir att göra den avancerade forskningen tillgänglig även för personer utan forskarbakgrund.
– Den stora utmaningen är egentligen inte själva modelleringen, utan att översätta komplexa forskningsresultat till något som är intuitivt och enkelt att använda.
Stefan Olin påpekar att skogens framtid är långt ifrån okomplicerad.
– Det finns många starka uppfattningar om vad skogen är och hur den ska användas. Vår roll är inte att tala om för människor hur de ska bruka sin skog, utan att ta fram ett beslutsstöd som bygger på forskning och evidens.
Det övergripande målet är att ge skogsägare och andra aktörer bättre möjligheter att förstå hur dagens beslut kan påverka framtidens skogar.
– Vår förhoppning är att modellen ska bidra till ett mer hållbart skogsbruk, både ur klimat- och biodiversitetsperspektiv, avslutar Stefan Olin.