SSAB rustar för fossilfritt stål

SSAB i Oxelösund står mitt i en grön omställning där masugnen ska lämna plats för en ljusbågsugn med mindre miljöavtryck. Siktet är inställt på att erbjuda fossilfritt stål 2026. Det övergripande målet är detsamma som det alltid varit, att producera allt bättre och starkare stål.

De klassiska masugnarna vid SSAB i Oxelösund ska bytas ut mot en eldriven ljusbågsugn som kan matas med skrotstål och vätgasreducerad järnsvamp, vilket innebär en hel del nya utmaningar för verksamheten.
– Vi står inför en stor omställning av hela produktionsanläggningen vilket kräver både forskning och anpassning för att uppnå önskade produktkvaliteter och hantering av eventuella förändrade krav på produkterna, säger Robert Eriksson, avdelningschef processutveckling Metallurgi vid SSAB i Oxelösund.
En aktuell utmaning är därför hanteringen av de restprodukter som uppstår vid stålproduktionen. Idag används masugnarna för att återvinna och återanvända en betydande del av de restprodukter som uppstår vid ståltillverkningen. I och med omställningen kommer restprodukternas sammansättning att förändras. Det är därför nödvändigt att utforska nya användningsområden och metoder för att effektivt hantera dessa restprodukter.
– Masugnsprocessen är väldigt trimmad och verksamheten har varit bra på att återanvända biprodukter och avfall. Det är en utveckling som skett under lång tid, ända sedan man startade det här verket. Nu vill vi göra samma resa med den nya tekniken, säger Cecilia Svennberg, avdelningschef processutveckling Plåt vid SSAB i Oxelösund.

Nya utmaningar
Skrotförbrukningen spås öka dramatiskt i hela Norden de kommande tio åren.
–Detta är något som påverkar alla stålverk och där vi kommer in som en ganska stor spelare som kommer att ta mycket mer skrot än vi har gjort tidigare. Omställningen kommer att få konsekvenser långt över branschgränserna, säger Robert.
Eftersom omställningen ligger så nära i tiden är forskningsfokuset på vad som händer efteråt, snarare än på hur själva omställningen skall genomföras.
– För oss är omställningen tydligt kopplad till vårt energisystem som idag är väldigt effektivt och där vi i hög grad återanvänder koksgas för att värma stål och plåtar. Frågan är hur vi bygger ett system som är lika effektivt med nya energikällor? Vilka utmaningar för det med sig och hur ser vi till att det är fossilfritt?
Den absolut främsta utmaningen, fortsätter Cecilia, handlar om att göra en omställning där produkten ska vara densamma.
– Syftet med vår pågående forskning förändras inte av att produktionsapparaten ändras. Det kommer fortfarande att vara fokus på hur vi får till bättre produktegenskaper och vilka processer vi behöver vi ha för att få ett hårdare, starkare och segare stål.
Robert är inne på samma spår.
– När omställningen är gjord och vi har en ny produktionsapparat på plats kommer forskningen att kretsa kring samma saker som den alltid har kretsat kring: optimering, processutveckling och effektivisering.

Framtid
När det gäller framtiden ser Robert och Cecilia en väg mot ökad automatisering och användning av artificiell intelligens för att optimera verksamhetens processer och göra dem mer effektiva.
– Vi strävar efter att få till en helt fossilfri produktion. AI och digitalisering är viktiga verktyg i det arbetet, säger Robert.
På frågan om vad de båda kollegorna tror att 1700-talets bergsmän skulle säga om skrotningen av masugnen kommer svaret snabbt.
– Jag tror att de drevs av samma saker som vi, att tillverka stål så effektivt som möjligt, säger Robert som får medhåll av Cecilia.
– Vi fortsätter i bergsmännens spår och utvecklar verksamheten för att producera allt bättre och starkare stål – som dessutom lämnar så lite miljöavtryck som möjligt. Jag tror att de gamla bergsmännen hade varit stolta över att se utvecklingen.