Mindre kirurgi som kan ge mer

Jana de Bonifaces forskning är inriktad på att minska kirurgiska ingrepp vid bröstcancer utan att påverka överlevnaden. Målet är att bevara funktion och livskvalitet genom att operera bort så lite som möjligt – men fortfarande tillräckligt för att ge bästa möjliga behandlingsresultat.

Bröstcancerbehandling innebar länge omfattande kirurgiska ingrepp. Tack vare framsteg inom både diagnostik och medicinsk behandling har det blivit möjligt att minska kirurgins omfattning. De senaste decennierna har inneburit en enorm utveckling för bröstcancerbehandlingen. Överlevnaden har förbättrats avsevärt och idag lever många patienter långt efter sin diagnos. Jana de Boniface, adjungerad professor och överläkare inom bröstkirurgi, har riktat in sin forskning på att göra kirurgin mindre invasiv och mer individanpassad.
– Man brukar prata om ”right-sizing”, att inte alltid ge samma standardbehandling utan att hitta en balans mellan nytta och skada för varje individ. Vi har mycket att vinna på att skala ner operationerna. Förutom att kirurgin inte ska vara mer omfattande än vad som behövs, handlar det också om att bevara patienternas funktion och livskvalitet. Efter en lymfkörtelutrymning är risken för biverkningar som lymfödem och rörelseinskränkningar i armen stor, vilket kan påverka patientens liv långt efter behandlingen. Det vi vill göra är att minska kirurgin utan att tumma på slutresultatet, förklarar Jana de Boniface.
I ett aktuellt forskningsprojekt som stöds av Stiftelsen för strategisk forskning studeras hur mycket kirurgi som verkligen behövs för att ge patienten bästa möjliga resultat. Tidigare var det vanligt att ta bort stora mängder vävnad, inklusive lymfkörtlar, för att säkerställa att cancern inte spridit sig. Genom att kombinera avancerad bilddiagnostik med individanpassade nya behandlingsstrategier kan man idag bättre avgöra hur mycket kirurgi som krävs för varje enskild patient.

Bygger vidare
Den SSF-stödda studien bygger på ett av Jana de Bonifaces tidigare forskningsprojekt. Den internationella randomiserade SENOMAC-studien gav insikten att patienter som har spridning till de första lymfkörtlarna – portvaktskörtlarna – inte behöver genomgå den traditionella, mycket omfattande lymfkörtelutrymningen (axillutrymningen) i armhålan. Denna forskning, som blev mycket uppmärksammad och publicerades förra året i en ledande tidskrift, har visat att ett mer begränsat ingrepp inte påverkar patientens risk för återfall eller överlevnad.
Nu startar alltså ett nytt globalt projekt där man undersöker om det är möjligt att reducera kirurgin även för patienter som har metastaser i armhålan redan vid diagnos. För dessa patienter görs traditionellt en axillutrymning. Jana de Boniface och hennes team vill undersöka om det räcker med att ta bort de sjuka lymfkörtlarna och sedan använda strålbehandling för att behandla resten.
Ett annat forskningsspår fokuserar på huruvida fysisk träning under kemoterapi innan operation kan bidra till att minska tumörstorleken, vilket i sin tur kan reducera behovet av omfattande kirurgi.

Nya möten
Drivkraften bakom Jana de Bonifaces forskning är inte bara viljan att hjälpa enskilda patienter, utan också ambitionen att förändra landskapet för bröstcancerbehandling på bred front.
– Vi är en global gemenskap förenad av forskningen och av att bröstcancer berör oss alla. Det är en ständigt pågående process där vi forskare lär av varandra och tillsammans driver utvecklingen framåt. Att fortsätta detta arbete känns både inspirerande och nödvändigt. Jag älskar mitt jobb där jag både forskar och möter patienter. Varje möte är unikt och för oss ett steg närmare den bästa behandlingen för varje individ – inte bara för att patienten ska överleva, utan också för att den ska överleva med livskvalitet i behåll. Forskningen är både en utmaning och en möjlighet att bidra till något större.