Vetekli – en outnyttjad resurs

Varje år används tusentals kilo vetekli till djurfoder. Men vetekli är hälsosamt och skulle kunna användas som hälsofrämjande ingrediens för många livsmedelsprodukter och öka värdet på spannmålsproduktion.

När vete från svenska åkrar mals till vetemjöl blir vetekli en stor biprodukt som i huvudsak används till djurfoder.
– Det finns dock stora vinster och värden med att ta tillvara det nyttiga vetekliet som innehåller mängder med kostfibrer, bioaktiva komponenter och vitaminer, eftersom vi saknar mycket fibrer i vår kosthållning, säger Solja Pietiäinen, industridoktorand hos Lantmännen och SLU i Uppsala.

Nya typer av bröd
Många tycker att vete är ohälsosamt, men det är kanske inte så konstigt, eftersom vi oftast använder de vitamin- och fiberfattiga inre delarna av vetet, menar Solja.
– De nyttiga yttre delarna, kliet, går att ta om hand för att producera livsmedelsprodukter, exempelvis nya typer av bröd som är nästan lika ljusa som formfranska, men mycket mer hälsosamma.
Solja Pietiäinens forskning handlar om att extrahera bioaktiva fibrer ur vetekli som både är viktiga för hälsan och som även kan förbättra bakegenskaper och ge en längre hållbarhet.
Arabinoxylan är en hemicellulosa, en grupp av kolhydrater som finns i rikliga mängder i vetekli. Det är den huvudsakliga kostfibern och en potentiellt användbar komponent i bröd. Om vetekli används som en funktionell ingrediens kan fiberhalten i många livsmedelsprodukter öka. Det kan också öka värdet på sidoproduktionen av vetekli och gynna alla, från veteodlare till bagerier och konsumenter, menar Solja.
– Jag är värderingsdriven och uppskattar verkligen att som forskare få arbeta med framtidsfrågor som har fokus på hållbarhet.
Solja menar att lösningarna redan finns för att tillvarata det hälsosamma vetekliet på ett mycket bättre sätt än idag.
– Vi har utvecklat olika typer av fiberstrukturer med olika egenskaper. Vi kan alltså återföra näringen i vetekli till livsmedel, som idag går förlorad när den mals till mjöl. I förlängningen kan det leda till mer fiberrika livsmedelsprodukter som är av högre kvalitet och som ger en bättre upplevelse i form av smak, struktur och form. Nu behöver vi ta kunskapen vidare till produktion och implementering, vilket skulle kunna vara möjligt inom några år, säger Solja.