Från löntagarfonder till framgångsrik forskning

Det har gått trettio år sedan SSF och fyra andra forskningsstiftelser grundades med de pengar som frigjordes när löntagarfonderna lades ner. Det som varit en av de mest infekterade konflikterna någonsin i svensk politik transformerades till en framgångssaga.
– En stor och dramatisk fråga löstes i bästa samförstånd och idag är alla överens om att det var en enormt klok väg att gå.

Det säger förre socialdemokratiske partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson, som tillsammans med tidigare statsministern Carl Bildt var en av nyckelpersonerna bakom tillkomsten av forskningsstiftelserna Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Mistra, STINT, KK-stiftelsen och Östersjöstiftelsen.

Infekterad konflikt
Frågan om löntagarfonder hade dominerat svensk politisk debatt sedan mitten av 1970-talet, då LO-ekonomen Rudolf Meidner lade fram ett radikalt förslag om att ”övervinster” från svenska börsföretag skulle överföras till fonder som skulle kontrolleras av facken, för ett omfattande kollektivt ägarinflytande för löntagarna. Motståndet var hela tiden mycket hårt från det borgerliga lägret, och 1991 beslöt en borgerlig riksdagsmajoritet att lägga ned fonderna. Nu blev frågan i stället vad som skulle ske med de åtskilliga miljarder kronor som hunnit ackumuleras.
– Sverige befann sig i djup ekonomisk kris i början av 1990-talet, bankerna var i gungning, kronan extremt pressad, vi hade fastighetskris och ett galopperande budgetunderskott. Den stora frågan var hur vi skulle sanera ekonomin och rädda bankerna, och vi i oppositionen och regeringen satt i många långa förhandlingar på nätterna. Hur vi skulle använda pengarna från löntagarfonderna var en av de saker som skulle lösas. En natt föreslog Carl Bildt att vi skulle satsa på forskning och jag var genast positiv. Sedan gick vi vidare och förankrade det i våra respektive partier, berättar Ingvar Carlsson.

”SSF verkar i spänningsfältet mellan grundforskning och den tillämpade forskningen, där många verkliga genombrott kan ske.”

Berikat svensk forskning
Det var inte självklart att pengarna skulle gå till just stiftelser, vilket ledde till nya diskussioner. Men så blev det och idag kan Ingvar Carlsson konstatera att det blev en mycket lyckosam satsning. Det ursprungliga kapitalet, som var tänkt att finansiera stiftelsernas verksamhet i 10 till 15 år, har förvaltats väl och 30 år senare finns samtliga stiftelser kvar, med robust ekonomi och verksamhet. Under decenniernas lopp har de berikat och utvecklat svensk forskning och varit starkt bidragande till att Sverige befäst sin ställning som framstående forskningsnation inom en rad områden.
– Det fanns diskussioner om huruvida vi skulle satsa stora belopp under en kortare tid eller sprida ut det. Jag är glad att vi inte greps av hybris och tycker att stiftelserna har lyckats väl med balansgången att satsa djärvt men samtidigt ha kompetenta förvaltare som fått kapitalet att växa, säger han.
Den stiftelse som alltid legat Ingvar Carlsson varmast om hjärtat är SSF, med sitt fokus på naturvetenskap, teknik och medicin. Mellan 1997 och 2003 var han stiftelsens styrelseordförande. Ett särskilt program för att främja unga forskare, Ingvar Carlsson Award, har instiftats i hans namn.
– Jag är fostrad i Tage Erlanders anda och fick redan som mycket ung och grön i politiken upp ögonen för den naturvetenskapliga forskningen och dess stora betydelse för Sverige. SSF verkar i spänningsfältet mellan grundforskning och den tillämpade forskningen, där många verkliga genombrott kan ske. Det har varit ett privilegium att få vara med och bidra.