Nya biomarkörer som räddar liv

Tommy Martinsson, professor vid Göteborgs universitet, och hans SSF-finansierade forskarkollegor har hittat nya biomarkörer för behandling av barncancerformen neuroblastom. För några barn kan fynden komma att betyda skillnaden mellan liv och död.
– Anslaget från SSF gjorde att vi kunde satsa fullt ut.

Neuroblastom är en mycket allvarlig cancerform som angriper det perifera nervsystemet, främst hos barn. I Sverige drabbas 15–20 personer årligen av sjukdomen, 70 procent får en svår variant medan övriga får en oftast lättbotad form av sjukdomen som i vissa fall även kan försvinna av sig själv.
Barn som drabbas av den svåraste formen av neuroblastom behandlas ofta med en kombination av flera olika cytostatika samtidigt. Det är en tuff behandling, ibland med fatala konsekvenser. Att få fram bättre markörer som kan visa vilka som ska behandlas med en mer hårdför behandling och vilka som klarar sig med en mildare terapi skulle inte bara spara liv, det skulle också innebära att de som överlever inte gör det till priset av mycket allvarliga biverkningar. Och det är här som det SSF-finansierade projektet Nya biomarkörer för neuroblastombehandling kommer in i bilden. Projektet som startade 2016 kan liknas vid en kraftsamling där experter från olika vetenskapliga discipliner gör gemensam sak.

Ny biomarkör
Ruth Palmer, professor vid Avdelningen för medicinsk kemi och cellbiologi vid Sahlgrenska Akademin, är en av forskarna i projektet. Hennes forskning bygger på det faktum att förändringar i den så kallade ALK-genen ger upphov till neuroblastom hos barn. 2015 lyckades hennes grupp identifiera proteinet ALKAL2 som en ligand som aktiverar receptorn för genen ALK.
– Vi har funnit att ett överuttryck av genen för ALKAL2 aktiverar en kedja av andra cancerdrivande gener och leder till neuroblastom. Resultaten har lett fram till en ny biomarkör som öppnat upp för behandling med ALK-hämmare för vissa former av barncancersjukdomen.

Klinisk användning
Till saken hör att ALK-hämmare redan används för behandling av andra cancerformer vilket gjorde att upptäckten snabbt kunde komma till klinisk nytta. Barn med neuroblastom som har en mutation i ALK-genen har visat sig svara väldigt bra på inhibitorer som slår mot ALK.
– Onkologerna trodde att de drömde. Tumörer som från början mätte åtta cm hade vid nästa undersökningstillfälle en månad senare krympt ihop till bara några millimeter, berättar Tommy Martinsson.
Men tyvärr är det inte alla neuroblastombarn som har en ALK-mutation.
– Att ha en mutation i en onkogen är vanligtvis inget bra tecken, men i det här fallet är det positivt eftersom det redan finns fina läkemedel för andra cancerformer som kan utnyttjas i behandlingssyfte. Men det är fortfarande 90 procent av alla barn med neuroblastom som inte är hjälpta av ALK-hämmarna. Vi behöver fler verktyg för att kunna behandla även de andra varianterna av sjukdomen.

Ny upptäckt
Och fler saker är på gång: tillsammans med kolleger vid Göteborgs universitet publicerade Tommy Martinsson nyligen resultatet av en studie som bygger på att tumörcellerna vid aggressiva neuroblastom ofta saknar delar av kromosom 11. I det genetiska material som saknades i cellerna visade det sig att det oftast var genen DLG2 som var frånvarande.
– Avsaknad av genen DLG2 är alltså en drivande faktor för högriskneuroblastom, ett nytt fynd som vi har förhoppningar om att kunna använda som måltavla för behandling.
Projektet går nu mot sitt slut, och med facit i hand konstaterar Tommy Martinsson att forskargruppen har uppfyllt projektplanen med råge.
– Samarbetet har tidvis fungerat strålande bra. Att vi har haft såväl kliniker som specialister inom cellbiologi, statistik, genetik och genomik knutna till projektet har varit en viktig framgångsfaktor. Ett antal barn har redan fått ALK-hämmare baserat på våra fynd, och trots relativt kort uppföljning har det oftast varit mycket bra svar på behandlingen. Jag är stolt över att vi verkligen har varit med och gjort skillnad.