Tandemlaboratoriet möter framtidens krav

Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet är en världsledande infrastruktur för analys och modifieringar av material samt masspektrometri. Här möts framtidens krav från forskning, myndigheter och näringsliv.

Tandemlaboratoriet är det största och modernaste jonstrålecentrumet i Norden, sett till storlek och kapacitet, och infrastrukturen är öppen för både forskning och näringsliv. Här erbjuder fyra partikelacceleratorer icke-destruktiv materialanalys på nanometernivå, jonbestrålningar och masspektrometri. Med praktiska och tekniska tillämpningar inom en lång rad områden är laboratoriet av särskilt nationellt intresse.

Från kol-14 till tunnfilm
– Den mest allmänt kända tillämpningen är nog kol-14-datering som används mycket inom arkeologi, men också inom kriminologi och klimatrelaterade frågeställningar, säger föreståndaren Daniel Primetzhofer.
Men det är långt ifrån den enda. Tandemlaboratoriets tekniker ger information på nanometernivå om ett materials kemiska sammansättning och struktur, och hur materialet förändras i olika miljöer relaterat till dess egenskaper. Acceleratorerna kan också ge kunskap om mänsklig vävnads regenerativa förmågor. Med en sådan bred nytta har medicin, fordon, it och telekom och många andra industrier glädje av laboratoriets kompetens. Totalt har laboratoriet över 400 användare per år, från forskning, industri och myndigheter.
– Att koppla olika materialegenskaper med den exakta sammansättningen är otroligt viktigt för utvecklingen av nya, bättre och skräddarsydda material. Vi kan till exempel karaktärisera alla möjliga tunnfilmssystem som är avgörande för hela vårt högteknologiska samhälle.

Särskilt nationellt intresse
Sedan 2016 stödjer SSF utvecklingen av laboratoriet. I september 2019 beviljades Tandemlaboratoriet dessutom ett nytt anslag från Vetenskapsrådet på totalt 16 miljoner kronor fram till 2024. Under projektnamnet Acceleratorbaserat jonteknologiskt konsortium och i samarbete med KTH och Linköpings universitet, ska anslaget användas för att vidareutveckla verksamheten och metoder.
– Den stora utmaningen är att utveckla instrumenten till att matcha efterfrågan hos forskning och industri. Nanoteknologin utvecklas och våra materialprover kommer att bli mindre och mindre och känsligare och känsligare för påverkan från miljöerna utanför våra maskiner. För att kunna ta fram relevant information behöver vi maskiner som i princip kan göra allt, både skapa materialsystem och modifiera dem i kombination med analysen, säger Daniel Primetzhofer.