Samverkan vital för framtidens stålindustri

Omställningen till det fossilfria samhället brådskar och kräver stora ansträngningar från alla sektorer.
– Vikten av samverkan är större än någonsin så att kunskap och forskning verkligen kan göra nytta.

Det säger Gert Nilson, teknisk direktör på Jernkontoret, den svenska stålindustrins branschorganisation.
Stålindustrin i Sverige ligger i framkant när det gäller klimatsmarta produkter och processer. Målet är att industrin ska vara helt fri från koldioxidutsläpp 2045. Det pågår en rad spännande FoU-projekt inom industrin och den industrinära forskningen, exempelvis om att använda vätgas istället för fossila bränslen i de energiintensiva masugnarna. Även på högskolor och universitet sker mycket forskning som syftar till att skapa en hållbar stålindustri.
Men det händer tyvärr att den akademiska forskningen med höga ambitioner ändå missar målet, menar Gert Nilson. Nischen av forskning som befinner sig mellan akademisk grundforskning och den tillämpade forskningen behöver arbeta närmare industrin och mer konkret mot specificerade områden, som exempelvis material. På så sätt kan också den forskningen bättre adressera uttalade och outtalade behov. Ansvaret vilar på både akademin och industrin.

Bred mylla
Det finns också generellt en alltför stark förväntan på vad akademisk forskning ska tillföra när det gäller de utmaningar som vi står inför, anser Gert Nilson.
– Forskningen kan inte ensam stå för lösningarna. Det behövs en bred och rik mylla av olika aktörer, inom akademin, industrin, det offentliga och inte minst innovatörer, som tillsammans utvecklar idéer. Vi måste också tänka bort disciplingränserna och förstås få in AI och annan digitalisering, men också mera svårfångade men viktiga saker som beteendevetenskap och antropologi i diskussionen. Alla goda krafter måste samverka, säger han.

Anpassa utbildning
Från Jernkontorets sida vill man även se att ingenjörsutbildningarna i landet anpassas till den snabba omvandling som nu sker inom industrin.
– Om fem år kan stålindustrin ha genomgått ett paradigmskifte. Undervisningen måste ta höjd för det, så att studenterna är rustade för att drifta den nya tekniken. De flesta ska ju inte bli forskare, utan jobba som ingenjörer. I det sammanhanget skulle vi gärna se att lärosätena kunde få finansiering till att utveckla nya kurser genom exempelvis Industriklivet, säger Gert Nilson och fortsätter:
– Jag är optimist. Den svenska stålindustrin är stark och har redskapen och förutsättningarna att ställa om och fortsätta att vara världsledande. Krisen vi upplever genom pandemin just nu kommer dessutom att ställa ännu hårdare krav på förmågan att identifiera nya möjligheter, vilket gynnar oss.