Ny teknik mäter molekyler i vävnad

Genom att mäta molekylers sammansättning och förändring i celler kan vi förstå vad som händer vid sjukdomstillstånd. En ny teknik har utvecklats som kan bidra till stora framsteg inom biomedicinsk forskning.

När kroppens molekyler hamnar i obalans, ökar risken för sjukdomar. Vad som orsakar dessa processer i kroppen är okänt. Ökad kunskap om molekyler kan ge bättre förståelse för sjukdomar och leda till nya behandlingar och mediciner. En forskargrupp vid Uppsala universitet har utvecklat en ny teknik som spårar förändringar av molekyler i vävnader. Ingela Lanekoff, universitetslektor och docent, berättar om sina förhoppningar:
– Genom den metod vi har utvecklat kan vi skapa ökad förståelse för kemin bakom biologin. Tekniken kan jämföra sjukdomstillstånd mot friska vävnader och spåra läkemedelsupptag. Vi har till exempel jämfört vilka molekylära skillnader som sjukdomar som diabetes och stroke bidrar till i vävnaden. Jag tror att forskning inom biomedicin kan ta rejäla kliv framåt med vår teknik.

Hittar de svåraste molekylerna
Många tekniker som studerar molekyler använder en metod som heter masspektrometri. Denna teknik kräver att molekylerna omvandlas till joner så att de kan vägas och separeras utifrån sin massa och elektriska laddning.
I Ingela Lanekoffs projekt används tekniken nano-DESI kopplat till masspektrometri för att göra det möjligt att skapa bilder av var olika molekyler befinner sig på en vävnadsyta.
– Nano-DESI bygger på att vi löser upp molekyler från olika koordinater på ytan med en vätska och använder en elektrospray för att förvandla dem till joner. Koordinaterna bildar sedan pixlarna i en bild. Eftersom vissa molekyler är kluriga att omvandla använder vi olika kemiska tillsatser så att vår teknik klarar även dessa. Det gör att tekniken är väldigt flexibel och kan skräddarsys efter behov.
– Metoden fungerar redan idag men kräver inlärning och manuellt arbete. Vi vill göra tekniken mer tillgänglig genom att automatisera den med hjälp av olika moduler. Inom två år bör vi ha en prototyp.
I sitt arbete har Ingela Lanekoff kontakt med olika discipliner inom forskarvärlden:
– Det är viktigt att tänka tvärvetenskapligt när du utvecklar metoder. Genom att samarbeta med biologer, medicinare med flera vet jag att den teknik vi utvecklar verkligen är användbar. Det är spännande att vara en del av och på nära håll följa utvecklingen inom bioanalytisk kemi.