Ledande forskning om tarmlymfocyter vid KI

Jenny Mjösberg inledde sin bana inom biomedicinsk kemi i Kalmar och har sedan dess både hunnit delta i SSF:s biomedicinska forskarskola, doktorera inom reproduktionsimmunologi och göra sin postdoc i Amsterdam med att karaktärisera nya celltypers funktioner i immunsystemet. Idag leder hon med anslag från SSF sin egen forskargrupp vid Karolinska institutet.
– Vi har valt att fokusera i huvudsak på tarmmukosan och ILC-cellernas roll både vid inflammation och i den friska tarmen. Ena delen av forskningen är deskriptiv i sin natur, där vi karaktäriserar ILC-celler via RNA-sekvensering på singelcellsnivå, både i tarmvävnad och i blod, lunga och tonsiller. Det hjälper oss att hitta nya subgrupper som gör att vi kan kategorisera och förstå cellernas funktion bättre.

Predikterar immunologiska signaturer
Andra delen av forskningen följer upp de mekanismer som identifierats via sekvensering genom en mer tydligt hypotesdriven forskning. Därutöver driver gruppen studier där fokus ligger på att analysera och prediktera immunologiska signaturer relaterade till respons på biologiska läkemedel, baserat på såväl ILC-celler som T-lymfocyter.
– Framöver avser vi att inte bara analysera ILC-celler i hel tarmmukosa, utan också försöka förstå paralleller och skillnader mellan ILC-celler och T-celler i olika delar av tarmens slemhinna. Immunsystemet är uppdelat i olika specialiserade områden i tarmen, och det vet man väldigt lite om i människa.

Samarbete är oumbärligt
Forskargruppen har nyligen publicerat den första transkriptionella karaktäriseringen av humana ILC-celler på singelcellsnivå, och den har kommit att utgöra en resurs för hela forskarsamhället. Jenny betonar dock starkt att arbetet inte hade varit lika framgångsrikt utan de väldigt nära samarbeten gruppen har, både inom Karolinska institutet och med kliniker och doktorer i hela Stockholmsområdet.
– Goda samarbeten är av yttersta vikt; translationell forskning är helt nödvändig för oss, eftersom vi måste ha utförlig information om de patienter vars material vi studerar, annars kan vi inte dra några slutsatser. Därför är vi väldigt tacksamma för våra samarbetspartner, avslutar hon.