Katja Petzold tänjer på gränserna inom RNA-forskning

Katja Petzolds forskargrupp använder sig av bland annat NMR (nukleär magnetresonans) och andra biofysiska tekniker för att undersöka den molekylära mekanismen bakom hur RNA förändrar sin struktur för att uppnå nya funktioner och för att utveckla metoder som ger svar på dessa frågor.

Då funktionerna hos RNA kartläggs öppnas dörrar för unika nya behandlingsmetoder och riktade läkemedel.
– Jag var en del av den första forskargrupp som lyckats påvisa exciterade tillstånd i RNA och visat att det är avgörande för dess funktion. Idag arbetar min egen forskargrupp med två huvudsakliga system: microRNA 34a och ribosom- RNA. Fram tills nyligen har man enbart kunnat få korta glimtar av molekylerna, och därmed har vi inte kunnat studera deras funktioner eller rörelser. Men de metoder vi har utvecklat ger oss helt nya möjligheter; nu kan vi granska hur RNA reglerar hela organismer, baserat på vilken struktur de antar, berättar Katja.

Forskar på den levande cellen
De senaste åren har Katja fått flera omfattande anslag för sin forskning, bland annat från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och från Stiftelsen för strategisk forskning, vilket har gjort det möjligt för forskargruppen att ta avsevärda kliv i sitt arbete.
– Kan vi påverka RNA-molekylers rörelse kan vi också reglera deras funktion. Fram tills för ett par år sedan studerade vi RNA-dynamiken i vattenlösningar, men tack vare dessa anslag har vi vågat ta nästa steg – idag är vår forskning inriktad på den levande cellen och det är ett enormt framsteg.

Har gjort stora framsteg
Än så länge har bristen på fullgoda metoder lagt hinder i vägen för forskargruppen, men detta har snarast sporrat forskarna till att öka sina ansträngningar att utveckla verktyg som ger bättre information.
– Vi har fått tänja på gränserna. Ett exempel är att kombinera NMR med andra metoder för att orsaka rörelse hos RNA för att få större detaljrikedom och nå utanför dagens ramar. Vi har redan gjort stora framsteg och fått intressanta resultat, men det finns mycket kvar att uppnå. Vi vet till exempel ännu inte exakt hur microRNA påverkar mRNA eller hur ribosom-RNA rör sig, och heller inte hur manipulering av deras rörelser med nya läkemedel kan påverka bakterier utan att påverka mitokondrier. Det är frågor som vi hoppas få svar på genom denna forskning, avslutar Katja.