Biomarkörer som avslöjar farlig prostatacancer

Publicerad 28 juni 2017

Pernilla Wikström, molekylärbiolog vid Umeå universitet. Foto: Mattias Pettersson
Pernilla Wikström, molekylärbiolog vid Umeå universitet. Foto: Mattias Pettersson
Många drabbas av prostatacancer, men alla har inte en aggressiv form som kräver behandling. Molekylärbiologen Pernilla Wikström leder ett forskarteam som vill hitta biomarkörer som tidigt kan förutsäga vilka män som drabbats av den farliga varianten samt hur de bäst bör behandlas.

Prostatacancer är den är vanligaste cancerformen i Sverige och utgör cirka en tredjedel av cancerfallen hos män.
– Letar man tillräckligt noga kommer man att hitta cancertumörer hos de flesta äldre män. Men alla drabbas inte av livshotande cancer utan skulle kunna fortsätta leva med sin sjukdom och slippa gå igenom en behandling som ofta gör mer skada än nytta, säger Pernilla Wikström, molekylärbiolog vid Umeå universitet.
Hon leder ett projekt där forskare vid Umeå och Göteborgs universitet samarbetar för att hitta biomarkörer som tidigt skulle kunna förutsäga vilka patienter som kommer att utveckla en aggressiv form av prostatacancer och behöver omedelbar behandling, och vilka som bär på den snällare varianten och som skulle kunna avvakta behandling.
– Det PSA-prov som används idag är inte helt tillförlitligt. Vi vet inte alltid vad förhöjda PSA-värden egentligen betyder. Många får därför behandling i onödan och kan drabbas av svåra biverkningar. Som komplement till PSA vill vi därför hitta biomarkörer som är specifikt förknippade med farlig prostatacancer.

Värdefulla biobanker
Forskarteamet arbetar även med att utveckla verktyg som ska kunna användas för att säkerställa att patienter får så effektiv behandling som möjligt.
– De som utvecklar den farliga varianten av prostatacancer får ofta en spridning av sjukdomen i kroppen, framförallt till skelettet. För dessa patienter finns olika behandlingsalternativ som fungerar olika bra från fall till fall. Vi försöker förstå hur man bäst kan anpassa behandlingen för enskilda patienter. Ett annat viktigt mål är att kunna följa upp behandlingen för att se om den är effektiv eller om man behöver byta strategi.
Sedan 2003 har man i Umeå samlat in vävnadsprover från patienter med spridd prostatacancer. Sedan 2011 samlas även så kallade ”vätskebiopsier” i form av blodplasma, trombocyter och cirkulerande tumörceller från patienter under behandling i Umeå och Göteborg. Dessa undersöks med olika tekniker på gen-, RNA- och proteinnivå. Målsättningen är att finna biomarkörmönster som är förknippade med ett avancerat sjukdomstillstånd, eller bra/dålig behandlingsrespons.
– Tack vare biobankerna kan vi söka svar på många viktiga frågor. Förhoppningen är att vi kan bidra till utvecklingen av framtidens behandlingsstrategier.

Umeå universitet
Pernilla Wikström leder forskningsprojektet om biomarkörer för att förutsäga och övervaka farlig prostatacancer. Projektet stöds av Stiftelsen för strategisk forskning.

Det är ett samverkansprojekt mellan universiteten i Umeå och Göteborg där även följande forskargrupper ingår:
Jan-Erik Damber, professor i urologi, Göteborg
Anders Widmark, professor i onkologi, Umeå
Marene Landström, professor i patologi, Umeå

För mer info: pernilla.wikstrom@medbio.umu.se

http://www.umu.se/